Ni vet man jobbar och står i det är livet det, inte sant?

Jaa, jag jobbar. Härligt, men det är ju som det är. Har faktiskt jobbat rätt mycket sista tiden och det märks. Jag har blivit tröttare. Igår när jag kom hem så gick jag och la mig och vilade. Och lyckades sova. Ändå är man lika trött på kvällen när man ska sova.

När jag har någon långkörning framför mig så brukar jag dela in sträckan i deletapper. Jag menar åker jag till Umeå, som det mest varit nu på slutet. Så är första målet Hammerdal, sen Strömsund, sen Hoting, Dorotea, Åsele, Fredrika, Bjurholm, vännäs och sen framme! Det funkar riktigt bra. Tiden brukar rinna på rätt bra då.
Jag gör likadant när jag längtar till något, eller liknande. Som nu tillexempel, jag längtar verkligen till lördag och måndag. Och senaste månaden har delats in i olika perioder. "Bara dessa två dagar, sen är jag ledig och sen jobbar jag si och så många dagar... Jaa, ni fattar..  Och nu är det såhär: Jag jobbar kväll två dagar i rad. Sen hela dagar, två stycken. Och avslutar med en halvdag på fredag. Sweet!

På lördag när sällskapet kommit till stan så ska det hittas på något på kvällen, fd skåningen och junior ska vara med. Kan vara kul. Se om man kan dra ihop någe mer folk...(?) Låter dock inte lägga någon sorts planeringen i deras händer, kan ju betyda livsfara, haha. Eller inte. Men något tok kan det ju bli :) Dom där karlarna är nog nöjda om de kommer ihåg deras eget namn...

7 dagar kvar... och mindre.

Over and out

Ni vet en härlig promenad med hunden mitt på dagen gör att man orkar med kvällspasset på jobbet.

Eftersom jag hade en dunder sovmorgon idag och inte började förrän fem på eftermiddagen idag så tog jag med hun' ut på promenad. Solen sken faktiskt på oss. Träden de var fina och var fulla med frost. Några minus för mycket. Men vad gör det när man kan ta en extra tröja eller likande? Allt löser sig, tur är väll det.
Här kommer en bild på sötnosen från idag.  Gamla Herrn. Han blir 9år tredje februari... Tänka sig att han har varit hos oss i sju år!



Otroligt att han ändå är så lekfull när man är ute med honom, med tanke på åldern. Han jagar benen och skuttar runt i snön som aldrig förr. Han blir verkligen alldeles galen bara man snuddar vid de ytterkläder man har när man tar längre promenader med honom, eller tar fram kängorna. Då vet han vad som är på gång!
Men ändå har han en lugn sida också. Han kollar surt om man tar hans plats i soffan. Han tycker om att mysa och vill gärna komma i på mitt rum och lägga sig i sängen brevid en. Men man får inte klappa om honom för mycket och gosa. Då blir han lej.
Tänka sig att en hund ändå kan ha så mycket personlighet. Det är verkligen människans bästa vän. De lyssnar alltid... De har ju inget annat val..

Jobbat ikväll. Nysss kommit hem. Trött...

13 dagar kvar... och mindre! förhoppningsvis.

Over and out

Ni vet det är någon sjuka som går tror jag

Visst visst, jag har ont i halsen och jag hostar och har mig. Men nog är det någonannan sorts sjuka som samtidigt ligger spridd i luften, eller hänger det bara som ett vacker vitt(eller är rött en mer passande färg?) luftigt moln över bara mig? Jaa, inte vet jag hur ni har det. Ni kanske klarat er från den, ni kanske redan är smittade sen länge eller så är ni möjligen immuna.

Jag kan inte påstå att det gjort mig något alldeles extra pigg eller dylikt. Visst på ett annat plan på sätt och vis. Men min kropp är trött. Med endast två timmar med tung och utvilande sömn i kroppen, klev jag upp klockan sex på en söndagmorgon för att börja jobba klockan sju. Vanvettigt må ni tro. Men vad gör man inte?

Jag min orolig själ. Jag som avskyr att vänta, jag får helt enkelt bara lära mig att härda. Livets hårda skola, eller iaf nåt åt ett liknande håll.

15 dagar kvar... eller mindre.

Over en out.


Ni vet allt gott har tydligen något ont med sig. Är det inte så man brukar säga?

Halsont, trött och allmänt hängig. Har inte riktigt tid med det just nu...

Jobb imorgon, kul att jobba fredagkväll... Men gör mig inte så mycket, kan ta igen det på annat vis framöver.

Börjat fundera över vad jag önskar mig när jag fyller år. Och okej, jag vet att jag kanske börjar bli för gammal för paket. Men det skiter jag faktiskt helt i!
Brosan påpekade gång på gång att jag minsann behövde en kalender för att hålla koll på viktiga saker. Men duktig som man är försökte jag att hålla allt i huvudet. Gick sådär.. Har en sådan filofax liggande här hemma, så nya papper till den skulle ju faktiskt vara toppen.
Annars är presentkort och pengar alltid välkommet!

Fröken Sandracharlotte har dessutom fått något knäpp energi inom sig(var innan halsontet intog kroppen). Har börjat röja på mitt rum här hemma. Jag menar. Länge sen jag verkligen bodde här inne och verkligen brydde mig och hadde ordning på mina saker. Och förra året så lastades mina andra saker bara in efter flytten. Rummet ser ju lite ut som jag lämnade det vid 16 års ålder och började få upp ögonen för andra saker(*harkel, personer). Så jag tyckte att det kunde vara skönt att rensa bort gammalt skit som man inte behöver. Tänka sig vad mycket roligt man hittar... Gamla skolkataloger, gamla skoltidningar, gamla noteringar etc. 
Jag fattar bara inte varför man ska spara på allt?!

Saknaden är dessutom stor. Jaa, tänka sig att det skulle bli såhär. Bra, om ni frågar mig.
18 dagar kvar... eller mindre.

Over and out


Ni vet det där som kallas lycka, jag vet hur det känns nu

Julen var fin, jobbade juldagen, annandagen.

Jag reste därefter bort. Höll mig inom gränserna iaf. Firade nyår där. Kunde föreställa mig att jag skulle ha det så trevligt faktiskt, helt underbart. Tack T.

Jag välkomnar det nya året med öppna armar. Kunde inte fått en bättre början än såhär.

Snart fyller jag år dessutom, jag längtar. Men inte som ett barn efter paketen, utan efter nåt annat. Eller förresten, längtar nog efter paketen också. Tokig som man är ;)

Bor hemma i Östersund nu iaf. Jobbar, eller ska börja nu efter ledigheten igen.


19 dagar...eller mindre.

Over and out



RSS 2.0